Adaptogener

En adaptogen är ett ämne som ökar kroppens motstånd och anpassningsförmåga mot stress och har en balanserande effekt på den totala fysiologin utan att vare giftigt även vid långtidsanvändning.

Termen myntades 1947 av en rysk vetenskapsman vid namn Dr Nikolai Lazarev men den formella definitionen skapades inte förrän 1968 av Isreal Brekham, PhD och Dr. I. V. Darymov. och innehåller följande kriterier:

En adaptogen är icke-toxisk för användaren

En adaptogen ger en ökning av motståndskraft mot flera stressfaktorer inklusive fysisk, psykiskt,  kemiska eller biologiska ämnen.

En adaptogen har en normaliserande effekt på fysiologin, oberoende av riktningen av förändringen från fysiologiska normer som orsakas av stressfaktorer .

"En Adaptogen möjliggör för kroppen att undvika att nå en punkt av kollaps eller överstress eftersom kroppen kan anpassa sig "runt" problemet. ... Adaptogenen verkar genom hjälpa kroppen att hantera stress ... en Adaptogen höjer tröskeln av motståndskraft mot skador via stöd av binjuren och eventuellt hypofysens funktion."

Källa: David Hoffmann "Herbal Handbook"

Den främsta fördelen men en adaptogen är att aktivt främja homeostas.(jämviktstillstånd, kroppens strävan att upprätthålla jämvikt, t.ex. i fråga om extracellulär vätskemiljö, andning och cirkulation.) De kan modulera kroppens system oavsett vilken riktning Således, de flesta adaptogener är immunmodulerande men inte alla immunmodulatorer är adaptogener. På samma sätt, alla adaptogener är antioxidanter , men inte alla antioxidanter är adaptogener. För att vara en adaptogen måste den uppfylla alla kriterier som anges ovan. De kan påverka olika organsystem på olika sätt, men den totala effekten är inte specifik för något särskild organ. De anses ha den fantastiska förmågan att ta itu med många symptom genom sin normaliserande verkan..

Historien bakom begreppet Adaptogener.

År 1943 gav Josef Stalin i uppdrag till sina vetenskapsmän att hitta lämpliga substanser som sedan kunde användas för att öka kapaciteten inom dels det Sovjetiska försvaret men även eliten inom idrott, astraunater osv, kravet som ställdes var att det skulle kunna bevisas att dessa substanser skulle ge markant ökad stesstålighet och ökad arbetskapacitet

Under de därpå följande 45 åren skulle ca 1200 vetenskapsmän vara inbegripna i dessa studier och de skulle komma att genomföra över 3000 kliniska experiment som omfattade mer än 50 000 människor i dåvarande Sovjetunionen.

Man kartlade bl.a. ca 4000 örter i jakten på en formula som skulle hjälpa deras elit att bli bäst i värden. Det var denna forskning och detta omfattande arbete som ledde fram till upptäckten av adaptogener.

Begreppet adaptogener myntades av Dr Nikolay Vasilivich Lazarev, vetenskapsman och ledande forskare (1895- 1974)

Dr Lazarevs var pionjär inom området toxologi och förebyggande medicin, hans forskning om olika ämnen hade som inriktning ett icke specifikt och mycket brett spektrum av åtgärder, Lazarev och hans teams sökande var inte enbart inriktat till de konventionella metoder som idag används för att framställa och utveckla syntetiska droger, de undersökte även tusenåriga förebyggande behandlingar inom örtmedicin.

Första adaptogenen Dibazol År 1947 hade man genom syntes av vissa bensimidazolderivat framställt 2-benzylbenzamidazole som man kallade dibazol. Man hittade hos denna substans mycket överraskande positiva effekter. Mycket genomgripande och intensiva studier genomfördes på ämnet dibazol.han gjorde bland annat försök på möss där de utsattes för en mängd stressfaktorer inklusive köld, bakterier,virus, strålning,toxiner etc.. Alla dessa tester bekräftede entydigt att dibazol dramatiskt förbättrade organismens motstånd mot alla dessa stressfaktorer.